Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
enda, som gör mig ondt, är att jag betviflar att kunna
bjuda er lika god förtäring igen, mitt herrskap.
— Jo jo, men, — mumlade gesällen, — det lär
allt bli kinkigt, min gosse.
—■ Gör också detsamma, herre, — svarade Jern-
berg. — Jag bjuder icke för att bli bjuden igen, utan
derföre att jag trifves bäst i hyggligt sällskap och
gerna vill ha någon att klinga med när jag tar lilla
supen.
— Vi bjuda af godt hjerta, bästa herre, — til-
läde frun vänligt och fortsatte, vändande sig till .dot-
tern: — Bjud herrn kruset, Anna. Ölet har jag sjelf
bryggt, det är både sött och starkt, och om farsgub-
ben ej narras, så smakar det hembrygda gammaldags
ölet bättre än det bäska tyska ölet uppe i Stock-
holm.
— Det är ju hartzvatten och ingenting för en
karl att dricka, — mumlade Janne Hammarstedt
mellan tänderna.
Kungen förde kruset till sina läppar och drack
en dugtig klunk.
— I sanning, min fru, — sade han, — ert öl
är godt, men äfven om det hade något mindre af de
egenskaper, som nu verkligen utmärka det, så kunde
det ju ej annat än smaka förträffligt, då det iskänkes
af en så förtjusande Hebe.
Smedgesällen hade visserligen icke aflägsnaste
aning om hvem Hebe var, men han var som alla för-
smådda älskare ytterligt svartsjuk och misstänksam,
och instinkten sade honom, att den obekante sagt
den vackra Anna en artighet.
Sådant ansåg han sig icke böra tåla.
Hör på, min herr stockholmare, — sade han
vresigt, jag är flickans fästman, eller ämnar att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
