Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
— Var lugn, kära mamma, Fredrik är sjelfva
försigtigheten.
Här afbrötos de af Jernberg, som frågade:
— Hvad liviska fruntimren om?
— Den, som liviskar, ljuger, — sade Janne,
som var allt annat än kavaljer.
— Icke alltid, — tilläde kungen.
— Anna blott beklagade sig öfver att Hammar-
stedt kallar henne sin fästmö, — svarade modern,
som i likhet med alla Evas döttrar var snarfyndig
och icke trodde sig begå någon synd med denna lilla
osanning.
— Dertill har han full rätt, — sade gubben
kärft och tilläde, vändande sig till kungen:—-kan du
begripa, broder Frisk, hvad en flicka kan ha att an-
märka mot en så hygglig gosse som förste gesällen
på min verkstad?
— Kärlekens vägar äro obegripliga, — svarade
kungen, — och jag har hört sägas att kärleken är
blind.
— Ja, blind måste i sanning en flicka vara, —
sade smeden, —■ för att icke tycka om en sådan
pojke som Janne Hammarstedt.
— Har han då så många yttre och inre för-
träffliga egenskaper? — frågade kungen.
— Se på honom! — utbrast smeden. — Han
är groflemmad som en oxe. . . .
•— Obestridligt.
— Stark som en björn!
— Betviflas icke.
— Han är en duglig arbetare, super sig aldrig
full utan om söndagarna och på kungliga namns-
dagar . . .
— Det är af vördnad för kungen, farbror! —
afbröt gesällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
