Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
som var klok nog att försvinna innan han fått göra
bekantskap med mina knytnäfvar.
— livad hade han då gjort för ondt ? — frågade
kungen.
— Det var en ulfspegel, som dref omkring i
trakten af Småköping, förstörde färg och suddade
ned papper, kurtiserade flickor och ljög dem öronen
fulla.
— Goda pappa, — inföll Anna rädd, — Fredrik
är ju målare och ljuger visst icke.
— Suddare är han, det säger jag och det står
jag till, — utropade den förbittrade fadern, — och
som en häst ljuger han.
— Hvad tycker du väl, min bror, — fortfor han
vändande sig till kungen, — är icke verlden rent
upp och nedvänd då en grofsmeds dotter kan gå
åstad och förgapa sig i en sådan gynnare, som denne
herr Fredrik, hvilken ritade gubbar, skref vers och
förmodligen också begick åtskilliga andra dumheter?
— Är det då så farligt?
Usch, en sådan man ville jag icke ha! — sade
smeden och spottade.
— Usch! — ackompagnerade Janne och spottade
också.
— Det är ju heller icke fråga om att någon af
er skall gifta sig med honom, mina herrar, — invände
kung Carl upprymd.
— Det är det väl icke präcist, — svarade
smeden något flat, — men jag vill icke ha en sådan
svärson.
— Han kan kanske försörja er dotter.
— Ha! ha! ha! Hvad skulle han göra detta
med. Skulle de måhända steka de höns, som han
ritar? Några andra lärer han icke kunna skaffa i
grytan och på dem blir tunn soppa. Ha, ha, ha!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
