Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Calle Frisk" slog sig ned i gröngräset hos de
båda fruntimren.
— Yi äro nu för oss sjelfva, mina damer, —•
sade kung Carl med den honom egendomliga vän-
lighet, hvilken tillvann honom allas hjertan, uied
hvilka han kom i personlig beröring. — Öppna ditt
hjerta for mig, Anna, jag vill göra hvad jag kan för
att hjelpa dig, och kanske kan jag göra icke så litet
mera än du tror.
— Tack, goda herre! ■— inföll modern och
tryckte hans hand.
Anna slog upp sina klara ögon, hvilkas glans
ännu mera förhöjdes af den tår, som perlade deri.
Hennes blickar hvilade på en gång förundrade och
forskande på kungens ansigte, men då hon deri icke
läste annat än hjertlighet och välvilja — och hvem
läste väl någonsin något annat i Carl den femtondes
ansigte — fattade hon mod och svarade:
— Tonen i er röst och uttrycket i edra ögon
säga mig att ni har ett godt hjerta och att jag kan
hysa förtroende för er . . .
— Det kan du också, barn!
— Vår verkgesäll är en mycket hygglig karl,
åtminstone påstår pappa det, — fortfor den unga
flickan rodnande, — men jag rår ju icke för att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
