Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
— Nu tror jag att vi bryta upp, mina vänner,
— sade kungen ocli bjöd en arm åt hvardera af de
båda fruntimren; — låtom oss följas åt upp till
slottet, der det idag skall eklateras förlofning mellan
artisten Fredrik Dahl och mansell Anna Jernberg
från Småköping ... Jag hoppas att bli bjuden på
bröllopet, mitt herrskap!
Anna skulle just lägga sin hand på den erbjudna
armen, då hon plötsligen drog den tillbaka, blef
blossande röd och utropade:
— Fredrik!
Den unga artisten blef synlig mellan träden.
— Så finner jag dig ändtligen, Anna, — utbrast
han och trädde fram på den lilla öppna planen, . . .
men, men ... — tilläde han, — med en frem-
mande herre . . .
Han igenkände kungen, aftog vördnadsfullt hatten
och stammade:
— O, om förlåtelse, ers . . .
— Ej ett ord mera, min herre! - afbröt honom
kungen med befallande ton och lade fingret på
munnen. —
Dahl bugade med något harmsen uppsyn, hvilken
dock åter klarnade upp, då kungen fortfor:
— Jag öfverlemnar åt er dessa båda damer,
som jag idag sett för första gång här i sällskap med
smeden Jernberg och en viss smedgesäll, från hvilken
jag lofvat att befria denna unga flicka, för att sätta
henne i tillfälle att följa sitt hjertas val.
Dahl betraktade honom förundrad.
— Ja, ja, min herre, — fortfor kungen upprymd,
— det har jag lofvat, och ni, som känner mig en
smula, vet nog att jag icke lättsinnigt ger ett sådant
löfte och att jag är karl till att infria det.
Dahl stammade någon otydliga ord, hvilka skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
