I butiker skall du gå strax, om du ej blir artigt bemött. Endast så kan man få principalen att så mycket ägna sig åt sina biträdens uppfostran, att de iakttaga vad man har rätt att fordra av dem.
Kunderna lockar han till sin butik genom effektfull annonsering och skyltning. Ha de kommit till butiken, gäller det att få sälja åt dem.
En kund skall i samma ögonblick han inkommit i butiken, bli föremål för de expedierandes uppmärksamhet. Säljaren bugar sig - en kvinnlig kan gärna kosta på sig en nigning för en äldre person - säger något om, att han strax är ledig och bjuder kunden att sitta ner, om det finns stolar. Att bli behandlad som luft till dess den expedierande är ledig, gör ett dåligt intryck på kunden. Uppgörelser mellan de expedierande eller uträttningar för principalens räkning måste avbrytas i samma ögonblick en kund visar sig.
När den expedierande fått hand om kunden, skall hans bemödande vara att sälja. Det sker genom att man intresserar kunden för varan, noga framhåller hennes företräden (säljaren måste känna till varan) och är billig. Finnes ej det begärda inne, skall något liknande utbjudas. Likaså nyheter.
I de stora affärerna måste ägaren tillse, att hans biträden ha dessa egenskaper.
- - -
Vidare är det ett butiksbiträdes ovillkorliga plikt att expediera kunderna i tur. Undantag härifrån kan endast göras i sällsynta undantagsfall, såsom då den kund man expedierar behöver mycket och den nyinkommande behöver blott en enda sak och ej kan vänta därpå, emedan han skall med en båt eller ett tåg. I sådant fall måste butiksbiträdet hos den han expedierar inhämta tillåtelse till brytandet av turen.
Är det i en butik för t. ex. tyger och ett antal packor äro framlagda, kan man medan kunden ser därpå, begära tillstånd att få begynna med en annan kund.
Om en efterfrågad vara ej föres i butiken, skall kunden ej avvisas med ett: "Det föra vi inte", sagt på sådant sätt, att han förstår, att butiksbiträdet betraktar honom som idiot enär han vänt sig dit.
- - -
En reklam skall alltid läggas så, att den träffar alla, som kunna tänkas ha behov av den vara, för vilken man söker kunder.
En stockholmsfirma har förändrat namnet på de gamla bekanta morgonrockarne (kavajer, till skillnad från de långa, som kallas nattrockar) till rökrockar. Tobaksmonopolet är nog tacksamt för att det sålunda erinras om dess varor, men herrekiperingsfirman har ingen anledning att fästa uppmärksamhet å förbrukningen av Tobaksmonopolets artiklar och sålunda leda en eventuell köpares tankegång in på en annan firmas varor.
Men därtill kommer, att det finns herrar, som icke röka. Det nya namnet på morgonrocken stämmer dem genast ovilliga mot köp av varan.
Det torde vara rätt naturligt, att en fru ger en sådan rock till julklapp, födelse- eller nyårsgåva åt sin man. Men bland fruarna i Sverge är ännu - glädjande att säga - en ren fiendskap mot rökandet ej sällsynt. En sådan fru köper ej åt sin man ett plagg, som genom sitt namn inbjuder till utövandet av en last, som hon avskyr, emedan den förpestar luften i hemmet, fördärvar gardinerna och - ej minst - kostar pengar, som kunde användas till hennes och hela familjens trevnad.
En reklam skall ej väcka obehagliga eller rent av fientliga känslor hos någon, som kan påräknas som köpare. Kostnaden för en sådan reklam är illa använd.
Reklamen skall f. ö. hänleda uppmärksamheten på den sak man vill bekantgöra. Saker som ej ha med densamma att göra, leda bort den kund man söker. Annonserar man om herrkostymer, skall man ej sätta en cigarr i munnen på herrarne å klichén. Kunden skall tänka på klädernas elegans. Allt annat är av ondo för säljaren.
- - -
Vid engagemang skall en köpman ej blott ta hänsyn till biträdets nit utan ock till dess taktfullhet.
En herre var mångårig kund i en affär. En dag fick han en räkning på något, som ej blivit honom levererat. Han gick dit och sade detta. Där stod en nyengagerad ung dam, som tydligen hämtat sin expeditionstaktik från pantbanken. Hon anställde i böckerna något slags undersökning, samtidigt hon utvecklade något slags detektivförhör med kunden, d. v. s. hon utgick från att räkningen var riktig och att kunden var en bov, som ville slingra sig från betalningen. Naturligtvis vart han ursinnig och gick för att ej återkomma. Inte fortsätter man att vara kund i en affär, där man riskerar att bli behandlad som ohederlig!
Om det ifrågavarande kvinnliga butiksbiträdet hade haft någon allmänbildning eller förstånd på affärsprinciper, så skulle hon handlat alldeles motsatt till vad hon gjorde. Hon skulle ha utgått från, att kundens förklaring var riktig och tillagt: "Alltså föreligger något missförstånd, för vilket vi be om ursäkt!" Sedan kunden gått, skulle hon ha anställt sin undersökning, som naturligen haft påföljd för kunden, om han hade ljugit. Sådant händer ju också, men en klok affärsman säger det inte, om han ej är fullt säker därpå.
Det hör till historien, att den omtalade räkningen på grund av en namnförväxling blivit tillställd den person, som blev så oförståndigt och ogrannlaga behandlad av den unga damen. Räkningen saknade förnamn, naturligen emedan debiteringen i vederbörande bok också gjorde det. Sannolikt hade debiteringen och räkningens utskrivning ombesörjts av den unga damen. Om hon - såsom sig bort - vid debiteringen antecknat förnamnet, hade aldrig någon förväxling behövt ske. Slarv förorsakar alltid obehag och förluster, och i synnerhet är detta fallet, då vettlöst folk företar åtgärder med anledning därav.
De dyraste biträdena i en affär äro ej de högst avlönade, utan de slarviga och taktlösa.
- - -
Har man genom gott bemötande lyckats förvärva en kund, gäller det att behålla den. Det sker genom att bemöta honom vänligt, ihågkomma hans smak och vanor samt hålla goda varor och pris, som trotsa konkurrensen. Naturligtvis skall säljaren erkänna, att den billigare kvalitén är ej så god vara som den dyrare. Endast den dumme köpmannen tar bra betalt för en dålig vara; han hör till dem, som nöja sig med att sälja endast en gång.
Visa aldrig en kund ifrån dig! Har du ej en begärd vara på lager, skall du anskaffa den, även om du skall ta den från månen. Har principalen ej förbindelse med denna planet, skall biträdet ej stråla av lycka över att slippa besvära sig med kunden utan med ett beklagande (över att affären är osorterad) förklara, att varan är slut för tillfället. Om kunden ej använder samma benämning på varan som i butiken gällande skall den expedierande ej hånle åt honom, som om han vore idiot.
Om du gjort dumma inköp, skola dina kunder ej sota därför. Förlora hellre för tillfället än att göra en kund missnöjd över att du håller för höga pris!
- - -
En gång var jag inne i en guldsmedsbutik med en bekant landsortsbo. En flicka expedierade en kund: en butiksherre stod och såg på, men tog ingen notis om oss. Då en annan kund kom, vände sig flickan till honom med förbigående av oss. Följden var, att min vän landsortsbon, som var välbärgad och stod i begrepp att köpa uppsättning till sitt nya hem, gick till en firmans bittre konkurrent och gjorde inköp för 7,OOO kr.
Den principal, som ej lär sina biträden taktfullhet och tillser att de iakttaga sådan, är ej värd att ha kunder.
Jag bevittnade en gång, huru en dam kom in i en modebutik och bad att få se på en uppgiven hatt, som hon sett i skyltfönstret.
"Den hatten passar ej frun", svarade den unga modisten näbbigt.
Det är klart att kunden genast svängde på klacken och gick.
En enkelt klädd dam kom in i en kappaffär och bad att få se närmare på en kappa, som satt i skyltfönstret.
"Det är en dyr kappa, frun", svarade det kvinnliga butiksbiträdet med ett nedlåtande leende.
"Jag hade också ämnat köpa en sådan", svarade damen och tog ur sin handväska upp en stadig bunt hundrakronesedlar, "men fröken har övertygat mig om, att det inte bör ske här". Varmed hon gick.
De här anförda fallen ha inträffat i Stockholm.
Jag hoppas, att de butiksfröknar, som äro snälla och uppmärksamma, nu ej bli ledsna på mig för att jag skvallrat ut skolan, rörande trenne av dem, som bidraga till att göra hela deras klass impopulär. I alla händelser ber jag dem uppskjuta sitt omdöme till dess de läst slutet på denna avdelning.
- - -
Butiksbiträdena - och särskilt de kvinnliga - äro i regel dåligt avlönade och ej överdrivet väl behandlade. Mitt hjärta har ofta ömmat för dem, och gång på gång har jag läst lagen för deras principaler. Så mycket angelägnare är det för mig därför att lära biträdena så skicka sig, att inga skäl till berättigade anmärkningar mot dem finnas.
Ett viktigt villkor för att de skola kunna tillkämpa sig en bättre ställning är, att de ha allmänhetens sympati. De få alltså ej låta kunden umgälla principalens fel, och de få ej heller behandla alla kunder mindre uppmärksamt eller rent av tanklöst, därför att det finns retsamma kunder.
I detta stycke brister mycket på sina håll, och i ingen europeisk huvudstad så mycket som i Stockholm.
Jag måste erkänna, att det är bättre i de stora butikerna än i de små och att detta är en allt för förbisedd orsak till att dessa senare uppslukas av de stora magasinen. De små butikerna ha också många chanser att hålla sig uppe i konkurrensen: principalen hinner lära känna kunderna, deras smak och vanor, och han kan hålla uppsikt över biträdena. Man återkommer helst till en affär, där man är känd och där man slipper ge för många förklaringar. Man tycker ej om nya ansikten inom disken - man är knappt konservativare än i ty fall, och har man blivit riktigt hemtam i en affär, tål man rätt mycket misshandel innan man flyttar.
De små butiksägarne ha försummat att tillräckligt nyttja denna förmån, både då det gäller kunderna och biträdena. I Stockholm kan man ju få uppleva det oerhörda, att en innehavare av en mindre butik formligen blir ovettig, om en kund ej vill ha den utbjudna varan. En sådan "affärsman" gör sin klass en oerhörd skada: han skapar rädsla för de små affärerna.
I de små affärerna träffar man också oftare än i de större på dem, vilka - som termen lyder - "bara vilja sälja en gång"; de som lämna förlegad vara eller sekunda kvalité men ta betalt för prima. Man ömkar i ty fall mera oförståndet än oredligheten, ty i en dylik butik blir man ej fast kund. Slarv från en sådan butiksägares sida är ingen ursäkt. Han har ej mer än han kan se över sitt lager, och han bör också i detta fall göra biträdena till sina uppmärksamma medarbetare.
Jag förstår ju, att detta ej skall upptagas väl på sina håll. Men det är just mitt intresse för de små affärerna, som gjort att jag utsträckt mitt uppfostrarekall även till dem. Det hade ju annars varit bekvämast för mig att låta dem dö i sina synder.
- - -
I butikerna får man stundom på frågan: "Vad kostar det?" svaret: "Det kommer på 1:50" (eller vad summan nu är). Det är ödslande både med den expedierandes och kundens tid att använda denna långrandiga och onödiga försats. Det naturliga svaret är "1:50" och därmed punkt.
Likaså när någon frågar vad klockan är, så använd inte långrandiga och svårfattliga upplysningar, såsom: "Hon fattas 5 minuter i 1/2 8". Man blir sålunda ofta tvingad att fundera på vad svaret innebär. Svara: "7,25". Det är kort, och intet tvivel om meningen kan uppstå.
- - -
Utanför en skobutik i Stockholm stod en tidningsförsäljare, hos vilken jag fordom köpte min aftontidning. En dag fanns hans välfyllda väska där, men inte han själv. Jag tänkte då gå in i butiken - där jag är kund - lämna 15 öre, be dem ge pengarna till försäljaren då han återkom, och ta en tidning ur hans väska. Snart sagt i dörren mötte jag två damer, den ena mycket ung. Hon knyckte på axlarna, satte näsan i vädret och sade i en utpräglat förolämpad ton: "Här är stängt!" Hon visste ej mitt ärende, alltså inte om det behövde inkräkta på hennes fritid, men även om jag velat köpa ett par skor skulle hon hövligt ha erinrat mig om att försäljningstiden var slut. Jag svarade: "Jag visste ej att det var stängt, eftersom dörren var olåst, och jag hade ej tänkt köpa något, men brista edra kamrater i butiken lika fullständigt i insikt om de skyldigheter de ha mot både principal och kunder, skall jag visligen akta mig för att komma åter på den ordinarie försäljningstiden".
En principal bör ej straffas för biträdenas brist på vett, men i Stockholm är denna brist så allmän och så stor, att man förstår, att principalerna ej vårdat sig om att avskaffa den.
- - -
Den här artikeln vore ej fullständig, om kunderna undginge sitt öde.
Till dessa vill jag då först och främst säga:
Man skall aldrig köpa annat än det man behöver. Allt annat blir för dyrt, är det än aldrig så billigt.
Gå alltså helst inte in i en butik utan för att fylla ett behov, åtminstone inte utan att vara allvarlig spekulant på något.
Det finns ju folk - särskilt rika damer - som vandra från den ena butiken till den andra, låta plocka ner disken full och så gå utan att ens säga så mycket som tack för besväret. Så mycket människokännare ha butiksägare eller biträden ofta blivit, att de veta, att bland dessa rika just de obehagligaste bland människor, uppkomlingarne, äro att finna. De kräva alltså ej så mycken takt av dem. Men det känns i alla fall att vara utsatt för dem.
Säg ej kategoriskt: "Det där är fult!" e. dyl. Butiksägaren har köpt det vackraste han vet, och ett gott biträde är solidariskt med sin principal. Klandret blir alltså ett klander mot dem, och ingen blir glad över att klandras. Säg i stället: "Det är ej i min smak", "det motsvarar ej mitt behov" e. dyl.
Skulle något, du handlat, vara av så dålig kvalité, att du måste återlämna det, så klandra ej biträdena för varan. De ha ej gjort inköpen och böra ej bestraffas för principalens oredlighet. Vänd dig alltså med dylika anmärkningar till principalen själv.
Var försiktig med anmärkningar mot biträdena. Kom ihåg att principalens intressen kräva, att de ej försvara sig även om du är aldrig så orättvis.
Kom aldrig i sista stund före stängningsdags. Du tar därmed något från biträdenas fritid.
Tag hänsyn till andra kunder. Skall du länge syssla med att välja bland varor, så uppmana biträdet att under tiden sysselsätta sig med andra kunder.
Pruta inte, men säg gärna: "Jag kräver billigaste gångbara pris, och märker jag att ni ej hålla dem, kommer jag ej igen". Prutar du på ett ställe, där man tillämpar en så praktisk och trevlig affärspricip som bestämda pris, upptar du ju bara onödigtvis de expedierandes tid. En prutande kund får f. ö. aldrig billigare än andra. När man lärt sig känna honom, lägger man bara prutmån på det verkliga priset.
Räkna alltid vid mottagandet de pengar du får tillbaka. Tag alltid
kvitto på det du köper och spar detta. Bäst är den specificerade
räkningen.
