Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han spottade och vände mig ryggen. Jag betalade
de tio eller tolv öre min ölflaska kostade och beredde
mig att gå till den nya adressen. Kanske den var ett
tecken från höjden.
Med tungt hjärta gick jag den långa vägen genom
så gott som hela stan och kom svettig och ledsen till
exercisheden. Där måste jag börja fråga mig fram
och slutligen nådde jag målet. Det var en liten
envåningsstuga med en trädgårdstäppa framför.
Väggarna lutade farligt av ålderdom och murkenhet. Men
där fanns blommor i fönstren och snygga vita
gardiner. Jag steg in. En liten gumma satt och stickade
strumpor. Det doftade kaffe där inne och såg verkligt
trevligt ut.
Jag hälsade och frågade om jag kunde få hyra rum,
fast hon inte annonserat. Jag berättade om mitt möte
med hennes släkting.
Gumman sken upp.
— Jaså, känner herrn honom?
— Inte mer än att vi nyss träffats på en krog.
— Ja si han har alltid varit lite svag för krogen,
men han har ett gullhjärta, dä har han, pojken. Jaha,
nog kan jag hyra ut rummet om herrn är snygg
av sig och inte drar hit löst folk och fruntimmer.
Femton kronor vill jag ha och då får herrn kaffe med
dopp om mornarna.
— Det passar mig utmärkt. Då stannar jag med
detsamma. Jag har inte mera bagage än det jag bär
med mig.
— Ursäkta, men jag skulle väl ha reda på vad herrn
är för någe — —
— Jag är artist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
