Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamla minnen och särskilt ett efter en vådlig frukost
på Rullan, som var så intensiv att vi trots våra ytterst
begränsade tillgångar beslöto fortsätta den i
Stockholm. Vi måste först skaffa tobak för resan och vi
visste att vi fingo sådan på kredit hos den goda Clara.
Just som vi stodo och utvalde lämpliga
cigarrmärken, kom en fruktansvärd buse in i butiken och
tiggde. Han var mycket gammal och rysligt förfallen,
en människotrasa. Vi kände till honom. Han söp
ohyggligt och ställde sig om möjligt eländigare än
han var, varje gång han bad om en slant. Vi voro
i världens förnämsta festhumör och sågo framtiden
genom ett regn av solstrålar.
— Snälla herrarna, sade busen, skänk en gammal
student en liten peng!
Inte hade han varit student inte! Men han ville göra
sig ytterligare tragisk.
— Nää, lille buse, sade Jolle, pengar har vi inte.
Men en kyss kan du få!
Och han omfamnade busen och gav honom en
smällkyss!
Busen stirrade förskrämd på Jolle och sprang ut —
sprang som för livet. Och när vi sedan kommit ner till
järnvägsstationen för att lösa biljett och någon
föreslog att vi skulle ta tur och retur, dekreterade Jolle:
— Ä ni galna? Inte har vi råd att ta returbiljetter.
Vi reste på enkla och lyckades verkligen efter ett
par dagars Stockholmsvistelse ta oss hem till Uppsala
igen.
Å! Det var tider! Men livet lekte lockande och
oemotståndligt. Vi behövde inte erövra det, ty det
kom oss till mötes av sig självt. Vi hade bara att ta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
