- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
48

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag med tjänliga medel förjagat frosskakningarna ur
min unga kropp.

Olle målade aldrig sin skiss färdig, men gjorde i
stället ett porträtt av mig i solskenet.

Många år efteråt talade han om färgen nere i
likkällaren. De döda kropparna i det sparsamma
gulgröna ljuset hade tyckts honom vara bland det
vackraste han sett. Säkert är att jag känt igen den färgen
på de flesta av hans målningar. Han brukade i Paris
ofta gå till La Morgue, men där var ingen färg, sade
han, bara stämning.

Men i Asis källare hade det varit »livat som fan»!

Frid över hans grav under Afrikas sol i Biskra!

Hemskt var det i Stockholm. Jag svalt faktiskt, men
försökte upprätthålla ett slags yttre anständighet. Ni,
min gode läsare, har kanske aldrig varit med om att
svälta och samtidigt försöka vara elegant.

Jag har alltid haft en viss känsla för kläder. Kläder
verka på mig som skyddande likhet. Men när man till
synes elegant går med skor utan bottnar och känner
snöslasket åka in och ut, har man strängt taget ingen
anledning att tacka Vår Herre för existensen.

Det är ett faktum, att fattigdomen demoraliserar.
Man kan begå brott om man inte har pengar. Jag
begick ett brott en gång.

Det fanns på Jakobsgatan en restaurang, där
teologer åto. Det var mycket billigt. Kunnen I begripa,
senfödda människor, att man kunde äta sig mätt för
tjugufem öre? Nej! En dag kom jag dit för att äta,
men jag hade icke de tjugufem örena och kände mig
som en tjuv. Jag hade på denna restaurang observer,at,
att en kvinna på slaget fyra kom och hämtade kassan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free