- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
57

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flickorna. Sådana besök bestraffades stundom. Och
brännvinet var starkt och billigt.

Bachmann, som var en idéernas man, föreslog att
vi skulle skämta med våra allvarliga gäster och
arrangera, som om en fruktansvärd orgie med slagsmål
ägt rum under deras soluppgångsexpedtion.

Punschbuteljens bål var nästan orörd. Alltså hällde
vi ut punschen i en vattenså, som vi gömde i ett av
stugornas kök. Buteljen (med litet kvar på bottnen)
lade vi omkull på det stora fällbordet ute på gården,
där vi druckit vårt kaffe. Buteljhalsen pekade ut över
bordskanten. Under denna satte vi en pinnstol, på vars
säte vi hällde litet punsch. Vi läto också ett par glas
strömma ut över bordet. Några trasiga koppar slängde
vi i gräset. En utdömd stol bröts sönder och dess
ben och ryggstöd ströddes ut på gårdsplanen. En
gungstol kastade vi upp i vårdträdet och några
gärdsgårdsstörar och diverse klädesplagg ordnades på
lämpligt sätt så att det borde bli vårjom och enom fullt
klart att en hemsk kalabalik utkämpats. Därpå gingo
vi bakom ett av uthusen och inväntade
naturentusiasternas återkomst.

Våra hjärtan slogo av glädje, då vi från vårt
gömställe iakttogo både gästernas och kamraternas
oförställda bestörtning. De åskådade först stela av fasa
förödelsens styggelse, åjade sig över den goda punschen,
som nu gödde marken i stället för att sprida glädje
i strupar och själar, och slutligen blevo de oroliga
för vårt öde. Naturligtvis var det folk från andra öar
som överfallit oss — men var voro vi? De ropade
våra namn. De försökte rekonstruera händelsernas
förlopp och diskuterade våra öden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free