Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina läsare som den på oss. Den tidskriften
representerade just då den gudomliga naiviteten.
Tidningen hade en medarbetare, en tullnär, vars
namn var Leijonskjöld-Oxenstierna, en fruktansvärd
man, stark, livräddare, förfärlig hämnare, naiv och
god. Han kom en gång ridande till det bekanta
storlägret, som Carl XV arrangerade nere i Skåne. Denne
tulluppsyningsman kom som sjöman till häst i något
slags uniform, som pryddes av ett dussin
livräddningsmedaljer, och blev väl mottagen av kungen. Ty
kungen genomskådade honom och hans gudomliga
naivitet.
Så dog tidskriften och efterträddes av en annan,
som kallades Förr och nu.
I ett av dess första nummer stod att läsa en liten
berättelse, en tragisk novelett om något som hände
strax i närheten av Narva och under själva slaget, där
vi segrade. Jag kommer ihåg hur en gammal man klev
upp på en stege, en herrgårdsstege, och såg öster ut.
— De skjuta där borta vid Narva. Gud skydde de
våra!
Den gamle mannens dotter var kär i en ung officer,
som var med på vår sida. Officeren blev skjuten och
det hela blev tragik.
Denna berättelse står för mig fortfarande som bland
de vackraste från vårt krig med Ryssland då. Och
ännu vet jag icke vem som har skrivit denna sak. En
gång för många år sedan var jag med Anders Zorn i
Reval. I en kyrka där ligger den unge mannen, och
man kunde då läsa gravskriften:
»Hier ruht im Gott der wohledle und — — —
Johann Ewert von Ulrich — — —.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
