Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men gör bättre kultur än de! Gör bättre affärer! Bli
lika kloka! Jag tycker verkligen att vi inte ha något
särskilt att berömma oss av visavi dem.
Men nu är det frågan om romantik, något som vi
behöva just nu.
Under kriget växte upp ett slags romantik, innan
folk hade vant sig att leva i skyttegravarna. Det var
gudbevars intressant att komma hem på permission
och vara pamp en vecka i bondbyn eller, om man
var gift och tysk, ordna så att en ny tysk föddes i
normal tid. Tyskar och fransmän och engelsmän skrevo
vackra saker, ett slags romantik — men tänk hur
älskligt besläktade alla dessa litteraturer blevo under
kriget! Det var fruktansvärt! Alla reste hem på
permission och träffade sina gamla magra utpinade
hustruskeletter och längtade dagen efter tillbaka till sin
skyttegrav — pipan i mun, flaskan i ordning, gott
kamratskap, vänskap mellan män som lärt sig
skyttegravarnas språk och likgiltighet inför döden och allt.
Hemma sutto de magra kvinnorna och hade inga
pengar och skällde — — —.
— — — och hem kom en stark brunbränd
muskulös djävul som inte var rädd för något i världen, en
man som tände sin pipa med samma lugn som han
kastade en handgranat eller vid en framstöt stack in
en trekantig bajonett i mjukt kött, och den unge friske
mannen begärde kärlek och animalitet av en förgrämd,
dyster, utpinad kvinna. Där ha vi hela tragiken.
Inte ett dugg av romantik.
Men nu synes det mig som om vi skulle stå inför
en romantikens renässans.
Jag ser det i böckerna. Människorna bli djärvare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
