Ur mina memoarer och annat / 107 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Skrock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ni skall inte tro att det inte finns eller åtminstone
funnits manormar, ty min morfars far har själv sålt
en sådan på Vimmerby apotek och fått fem riksdaler
banko för den. Den ser ut som en stor snok, men
har liksom en fena på ryggen, och den fenan reser
han upp som en abborre, när han blir skrämd eller
arg. Den min släkting hittade i Vena socken var för
resten vit, ty den låg och sov under en vedfamn,
som gubben (som för resten var pojke då) skulle
köra ur skogen på vintern, och på vintern bli
manormarna vita, om de ligga under trä.


Allt prat om manormar som förfölja skogsvandrare
är lögn. Som till exempel den sagan att de skulle bita
sig i stjärten och rulla som hjul, medan manen
fladdrar. Vem skulle bli rädd för en manorm? Ånej,
klokare ha vi blivit jäms med bildningens insteg i landet.

Nå — Jonas, som var en sådan särdeles
manormskarl, fick tag i Fia och hängde sig på henne, ty han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>