- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
109

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Skrock

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


En dag fick kojan en invånare och det var en
gammal fröken, gubbevars.

Hon var den sista av sin ätt och hade så
småningom hamnat i fattighuset. Där trivdes hon inte,
fast hon hade egen kammare, ty de andra hjonen
förde ett förskräckligt liv, grälade och slogos. Så bad
hon bonden, som ägde Malenas stuga, att få flytta
dit. Han var en hygglig man och var till och med så
fin, att han lät en annan käring, som bodde inhyses
hos en av hans torpare och behandlades därefter,
alltså sämre än ett djur — vilket på den tiden ville
säga mycket — dela bostaden. Båda gummorna voro
mycket religiösa och blevo snart goda vänner. De
hade sina potatisland och några får. För övrigt fingo
de hjälp av grannarna med mjölk och bröd. Fröken
virkade och sydde och sålde till familjerna i socknen.
Och prostinnan som var en snäll människa gjorde täta
besök hos de båda gamla — icke utan att ha med sig
något gott i piraten. På det viset framlevde de en
dräglig tillvaro.

Så kom en julafton. Naturligtvis skulle de båda
gummorna i julottan och bonden hade varit nog vänlig
att lova hämta dem med släde, fast vägen var nog så
usel, ty det var ingen väg, det var en skogsstig. Men
frökens skor voro dåliga. Det förstås av sig själv att
hon skulle ha sina helgdagsskor och de voro av tyg,
men att sitta i dem i den kalla kyrkan där det isade
från stengolvet, det gick ju inte. Man kunde ju dra
två par strumpor utanpå, men det skulle se konstigt
ut, ty hon var ju ändå en riktig fröken. Och
naturligtvis skulle baron på Hemskulla och löjtnanten på
Norrby hälsa och som vanligt lämna var sin korg med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free