Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Thanatos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den strömmade en kyla, en hemsk isighet, som
jag ännu när jag vill kan återkalla i mitt minne och
som jag sedan känt utstråla från många kära dödas
kroppar.
Jag drog mig tillbaka, ty kylan ville slå mig
baklänges.
— Nej, mamma!
— Vill du inte kyssa mormors hand? Din snälla
mormors hand! Den goda handen!
— Nej, mamma! och jag såg hjälplös upp på min
mor som stod där och kämpade med sig själv.
Hennes ögon voro sådana att jag kände som jag tror så
här: om jag kysser mormors hand är det som om jag
skulle kyssa mammas.
Ja, jag gick fram till kistan och kysste mormors hand.
Jag måste höja mig på tårna för att nå riktigt fram.
Och jag kysste döden. Nu då jag skriver detta kan
jag ännu känna denna mystiska kyla, som utstrålade
från den döda kroppen. Efter mer än femtio år känner
jag den och har studerat mitt eget sätt att reagera
mot dylikt. Jag har studerat denna kyla på djur som
jag skjutit, på mat som jag köpt på
livsmedelsavdelningen på Nordiska kompaniet. Den kyla ett djur
ger ifrån sig är sval emot en människas — och varm
emot en människas som stått en nära.
Naturligtvis har detta, som jag nu talar om, intet
att göra med vetenskap. Det är bara mystik, fantasi,
sentimentalitet. Men dessa begrepp äro ju såsom
existerande också berättigade och så småningom bli de
väl också vetenskap.
Jag såg en gång som pojke en drunknad människa
i Norrköpings hamn. Det var en sjöman som legat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
