Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Thanatos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kan säga att denna underrättelse gjorde intet
som helst intryck på mig. Jag gjorde några
bestämmelser angående det lilla jag kunde lämna efter mig
och sade: — Nu ger vi fan i all så kallad tristess! N11
tar vi en grogg. Men jag skall inte dö i första taget,
för jag har så mycket kvar att göra. Jag tror att du
ljuger, sade jag till doktorn. Säg ut! Skall jag dö?
— Det vet jag inte. Du lever ju nu.
— Tror du att jag tål operationen?
Och jag slukade groggen. — Du är en bra kamrat.
Var med, då dom öppnar min mage!
Jag blev rakad och förd in i operationsrummet på
Sabbatsberg. Allt blev grått för min syn, men
behagligt grått. Jag kände intet av rädsla. Man hade sagt
att jag skulle dö och jag frågade varför man
besvärade mig med en operation. Jag hörde allt som sades.
En ung kandidat viskade:
— Det var en fan att va säker!
Jag blev stolt och föresatte mig att säga en
lustighet (ty jag var redan då skämttidningsredaktör).
Jag tänkte säga: — Nu när ni har skurit opp mej
och ska sy ihop mej igen, så glöm för faen inte nåra
pressjärn eller trårullar eller nåra nålar i mej!
Läkaren frågade: — Är du färdig? Nu lägger vi
på masken.
Jag svarade: — Var så god! och någon lade masken
över mitt ansikte.
Jag var absolut klar — tycker jag nu — kanske
misstar jag mig. Redan innan masken kom på, såg jag
allt som ett obevekligt vitgrått allt framför mig —
läkarnas ansikten, deras vita rockar, deras allvarliga
miner, sjuksköterskornas hämmade erotik, skålar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
