Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Thanatos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lade de sig på mina ögonglober — deras magar och
bröst täckte mig — och jag tänkte: »Jag är
vansinnig! Jag måste bli klok! Detta är sjukdom.» Jag slöt
ögonen, ty jag kände tyngden av marmorkroppar
över hela ansiktet.
När jag öppnade ögonen igen, seglade dessa
skulpturer tillbaka — långsamt in i väggen, deras ursprung.
Jag försökte röra armarna, men jag kunde inte. Jag
låg i en säng och begrep inte ett dugg av min
tillvaro annat än möjligen det behag som man känner
då man icke kan vänta telefon.
Vad har hänt? Jag visste det icke. Jag hade icke
något av längtan att röra en arm eller ett ben. Det
enda jag möjligen förstod och kände, var en ljuv
trötthet över ögonlocken. Men skulpturerna, de
klassiska och helleniska, var voro de?
De kommo igen! Så snart jag öppnade ögonen och
tänkte på dem, kommo de nya och föryngrade rakt
ut ur väggen och rakt på mig, mina ögonglober. Och
plötsligt måste jag brista i skratt. Jag kom ihåg några
gamla målarvänner från München — vi talade om
språk och särskilt tyska — ansehen, angucken,
anschauen — titta på, energiskt beskåda: beaugapfeln,
ögongloba — — ha, ha! Och jag somnade.
Jag vaknade och försökte röra på armarna, men
det lax inte. Misslyckandet störde mig icke alls. Men
skulpturerna kommo och gingo. Något så vackert har
jag aldrig sett. Färgen var något gammal, gulaktig
och marmorn tycktes vilja vittra. Jag roade mig med
att framkalla dessa bilder och fann att det gick bra
om jag försökte vinda med ögonen. Med detta övade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
