- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
133

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Överrocken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ekvatorn än nyfiskad strömming, så färsk att den
nästan skriker då man på halstret förvandlar den till
sotare? Janne inbjöds att deltaga i vår frukost och
han var klok nog att icke säga nej, men han föredrog
biffstek framför sotare. Icke heller grinade han illa åt
akvaviten eller pilsnern.

Janne är en liten mager man på sextio år, seg och
brun som en torr böckling. Fattig som en lus på en
flintskalle är han och ensam på sitt skär. Dåliga nät
har han också och hur han knogar, kan han inte bli
rik. Ty det är så, att pengar och välmåga icke trivas
hos somliga. Han går och sitter och ror och seglar
för sig själv och spottar ibland ut den utnyttjade
mullbänken och säger: — Håhåjaja! Faen!

Så resonerar en filosof och rospigg. Kanske är det
intet djup i hans livsåskådning, men det är skäl att
undra, om Kant eller Boström kommit längre i
begripande av tillvaron.

Som jag nyss sade, var morgonen kall och Janne
Vågman var inte välklädd. En vanlig stockholmare
skulle iden ottan fått lunginflammation ett par gånger,
men Janne hackade bara litet tänder i sina tunna
bomullsbyxor och trasiga skor. Nu var han emellertid
i rospiggarnas himmelrike, ombord på en lyxmotorbåt
som innehöll biffstek och öl. Han fyllde långsamt och
vällustigt sin kavitet med dessa guds gåvor och talade
i ett sträck mellan tuggorna, ivrigare ju mera välmågan
växte inom honom. När hans lycka började ta sig
uttryck i rapningar och han icke hade plats för mera
mat, ville han ro hem, men vi tyckte att kaffe skulle
sätta sprätt på det hela. Och när han sväljt ett par

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free