- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
144

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - En berättelse från Söderhavet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stranden och beväpnat med krokar av spik, som han
slipat och böjt till ändamålsenlig form. Men en viss
motvilja mot de svarta trekantiga fenor, som dagligen
gjorde sina lovar innanför revet, plus en sällsynt
stark självbevarelsdrift kommo honom att hålla sig på
områden, där faran var utesluten.

Men jag märker att jag förirrar mig in på
detaljernas hala fält. Om jag hade fantasi, skulle jag kunna
göra en bättre Robinson än Defoes utan Fredag och
utan sentimentalitet på grund av Johan Östergrens
berättelse. Gode läsare — tänk er själv fem års
ensam nakenhet, visserligen under linjen, men ändå!

*



En natt mot slutet av sin femåriga isolering
vaknade Johan Östergren av ett kanonskott. Han rusade
upp ur sin lya och såg raketsignaler på havet. Det
blåste storm. Och den ökade och ökade. Blixtarna
ljungade genom natten — och intet kunde han göra.
Ett fartyg höll på att gå under där ute på samma rev,
där han en gång förlorat.

När det blev ljust syntes intet av båten. Men i
bränningen alldeles nedanför hans koja såg han något
ligga och rulla. Det såg ut som en människa och han
vadade ut, fick tag i byltet och drog upp det på
stranden. Det var en kvinna. Hon såg ut att vara mellan
fyrtio och femtio år, linhårig och ganska fet. Han
företog sig att rulla henne för att få ut vattnet som
hon slukat. Och inom kort började hon visa tecken
till liv. En vild glädje grep ljuvt om Johans
hjärterötter. Det var dock en människa, fast det var ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free