- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
145

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - En berättelse från Söderhavet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fruntimmer. Johan hade glömt att kvinnor funnos på
jorden, glömt alla sina äventyr i olika hamnar runt
jorden, glömt all maskulinitet. Nu gällde bara att få
liv i en medmänniska, en eventuell kamrat i
ensligheten, en hushållerska, som kunde gå och plocka
musslor och koka kaffe om morgnarna — — - men
för fanken, han hade ju varken eld eller kaffe!

Det som nu följer verkar saga och osanning. Men
världen är liten, mycket mindre än man vill tro. När
Johan äntligen fått liv i henne och hopp om hennes
tillfrisknande, slog hon upp ögonen och de voro blåa
och mycket matta.

— Var är jag? frågade hon. På svenska. Svenska.
Tänk det! Hon var den enda överlevande från den
sjunkna båten, akterstäderska till professionen. Och så
svimmade hon.

Johan Östergren, vilden med alnslångt hår och
skägg, filosofen, bar henne till sin koja, lade henne
på sin bädd och tog fram sin största dyrgrip, en
kagge kaliforniskt vin, som han räddat i land en gång.
Många gånger hade han bärgat sprit, men alltid ställt
till små fester för sig själv, och förtärt det, sjungit
och spelat. Men det kaliforniska vinet var för svagt
att njuta av för en gammal djupvattensjöman och lian
hade lagt det åt sidan. Nu kom det väl till pass.

Han hällde några droppar i ett musselskal och lät
det komma innanför den räddades läppar. Hon drog
en djup suck och vaknade. Nu först blev hon rädd.
Johan såg fruktansvärd ut. Hans långa hår och röda
skägg, som räckte till midjan, förfärade henne. Kanske
även hans nakenhet. Men den måhända i mindre grad,
ty hon var ju en mogen kvinna, en akterstäderska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free