- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
153

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Skytte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Huskvarnastudsare och nådde en avsevärd säkerhet. Men sommaren
därpå fann jag att min ekonomi icke tillät mig
fortsätta till verkligt mästerskap, ty vintermånaderna i
staden vid skriv- och ritbordet hade tagit bort en stor
del av den naiva fräckhet, med vilken jag året förut
kommit till verkligt vackra resultat.

När jag flyttat ut till Grisslehamn, florerade där
knip-, alfågel- och ejderskyttet i hög grad. Men
bönderna hade dåliga gevär, uteslutande mynningsladdare
av livsfarlig beskaffenhet. Och satt en bonde i en
bra skåre och det kom fågel, befann han sig i en för
jägare olidlig situation, medan han stötte ned bitar av
Norrtälje Tidning som förladdning. Jag minns en
gammal gubbe, som beskrev sina lidanden en sådan
morgon. Först kom ett par ejdrar. Han väntade på
skärkarlars maner tills de kommo i linje och klämde till.
Båda dogo på fläcken. Men medan han laddade om,
kom ett band ejder, minst hundra stycken ljög han
tydligen — och fällde för hans vättar. De lyfte innan
han hunnit få ner förladdningen.

— Jag grät och svor och stötte med laddstaken!
Och att si så mycke kött i sjön — det blev för mycket
för mig, så att jag började kräkas. Och innan jag
blev färdig med bössan, voro de långt norr över.

Jag hade sålt en tavla och reste in till Stockholm
för att lyfta mitt grova honorar. Jag gick in i
Huskvarnaaffären och köpte fem stycken bakladdare, vilka
jag skänkte åt de värdigaste Grisslehamnsjägarna.
Naturligtvis gjorde jag en dumhet, ty man skall icke
skänka sådana ting utan att sätta sig in i
konsekvenserna. Det dröjde inte länge, förrän de ville ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free