- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
162

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Den demoraliserade paddan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorde inte en min att avlägsna sig. Av omtanke för
hennes hälsa avbröt jag frosseriet och satte ned henne
vid ingången till hennes bostad. Hon satt stilla. Jag
flyttade henne ett stycke. Hon satt fortfarande stilla.
Jag gick in och arbetade en timme och såg till henne
igen. Hon satt i samma ställning. Då förstod jag att
hon icke kunde röra sig. Hon var ett veritabelt
matvrak, ett dåligt föredöme för yngre paddor. Men så
var också volymen av de förtärda maskarna minst lika
stor som hon själv före intagandet av måltiden.

Varje kväll kom paddan upp och tittade snålt efter
mask och hon fick för varje gång, fast icke i så
oerhörda kvantiteter som vid det stora gästabudet.

Emellertid kommo arbetare som lagade min trappa
och jag glömde min gäst.

Men en dag kommo barnen ropande på hjälp.
Paddan satt i klämma. Jag sprang ut. Fram ur en springa
mellan ett par stenar höll hon på att arbeta sig upp.
Springan var icke bredare än en vanlig blyerts är
tjock. Minst två timmar höll hon på innan hon
pressat igenom sin för dylika företag underbart lämpliga
kroppshydda med dess mjuka benbyggnad.

Paddan hade blivit inmurad av reparatörerna och
det var ju tur att hon fått inta en så stadig måltid
innan hon internerades.

Nu kunde den okunnige tro att paddan skulle ta ett
glädjeskutt utför trappan för att börja jaga. Men hon
satt kvar och tycktes vänta på sin obligatoriska
bespisning. Jag hade icke hjärta att vägra henne föda,
ty hon måste ju vara mycket hungrig. Alltså hämtade
jag tjugufem feta, vällustigt yppiga daggmaskar och
serverade. Detta upprepades någon vecka, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free