- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
193

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Djingis-Kan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stiftade äktenskap och upplöste förbindelser med en
frisk och sann kvinnas intresse och energi.

Varför kunde hon då icke stiga upp ur sängen och
gå i lagårn och sköta djuren? Mannen gick i skogen
med sin bössa och tänkte: — Det är hon som sköter
gården — varför stiger hon inte upp? Inte är hon
sjuk! Hon gör sig till! Hon ligger och tänker på
gamle baron och tycker, att hon är fin och att jag är
en dum bonde, som hon har tagit för att bli
försörjd. Hon vill inte göra något, vill inte arbeta, och
nu har hon fått för sig, att hon skall vara lam.

Han gick och malde detta problem i sin hjärna,
sin något tröga hjärna, men den var tillräcklig för
honom, han kunde spåra en räv, skjuta en hare och
göra orrkojor och få fågel nog att sälja på torget
i stan.

Och så kom undret, som jag talade om nyss. Det
var en strålande söndag. Solröken täckte horisonten
med rosa och orange, små vita moln gingo oändligt
högt för den varma sommarvinden, allt växte, gräset
blommade, syrsorna spelade, bina flögo och svalorna
sköto sina pilar genom den klara och friska luften,
Och mor Britt-Maja flyttades i sin gungstol ut på
tunet, med sin kaffepetter och sin snusdosa och
Fäderneslandet på bordet bredvid sig.

Hennes man och bägge pigorna skulle gå i kyrkan
— en halvmils väg — och mannen frågade blygt, om
hon ville sitta här ute och vänta i fyra timmar, tills
de kommo tillbaka. — Ja, hon ville.

Och de gingo och där satt hon. Det är kanske
dumt av mig att beskriva hennes känslor, ty jag är
ju karl. Men man måste vara underligt inrättad, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free