- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
216

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Självbehärskning och masspsykos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gick otyngd av ödet. Icke ens ett kanonskott bakom
min rygg eller en meteors fall skulle ha förmått mig
att vända mig om. Jag var situationens herre, en
gentleman i varje tum. Bakom mig sorlade pöbeln
och diskuterade det skedda, men förstod icke den
djupa innebörden av en fait accompli. För dessa
obildade människor var händelsen oerhörd. Tanken på
kaffegök, förlorad, förstörd glädje och yster samvaro
kom deras själar att svälla och brista av lidelse. De
voro Heerdenmenschen, hjordmänniskor, en fårskock,
med ett ord pöbel!

*



För mer än en människoålder berättade Bruno för
mig följande, som etsat sig in fast i mitt minne. Han
var på väg bort från Uppsala en torgdag och befann
sig någonstans åt Vaksala till. Vägen var full av
torgbönder på hemresa. Bland dessa bönder fanns en man
som skulle hem för att fira bröllop och hans kärra
var lastad med dyrbarheter som man plägar förslösa
vid ett sådant tillfälle. Baktill på kärran var en femtio
kannors punschankare fastsurrad, hotfullt och farligt
hängande ut över vägen. Det var en het sommardag.
Solen stekte och landsvägen bestod av damm och
hästgödsel. Den långa raden fordon rörde sig sakta
framåt under Phœbi glödande pilar och dåsigheten
härskade allenarådande.

Plötsligt hördes en dov duns, man såg ett virrvarr
av tunnband och stäver virvla upp det lösa dammet,
som ögonblickligen bands av en gul klibbig vätska.
Brudgummens bröllopsankare hade förolyckats på
grund av bristfällig och föga sjömansmässig surrning.
Jag skulle ha fortsatt oberörd av detta Ödets hårda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free