- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
228

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Högsommarglädje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kan tro det! Han gör bara trettiotvå knop, men han
är trappbyggd i botten och stannar på prick. Det är
en båt det, ska Engström tro. Polisbåten var tyngre,
den, och kunde inte stanna så fort. Och när de jagade
oss sist, så lekte vi med honom några timmar och
det måtte ha frestat på honom, för han sprang läck
och började sjunka. Det kostade allt på honom att
behöva begära hjälp av oss, men vi är ju människor
och det kan man inte säga om tullarna. Vi tog’en
på släp och bogserade in honom till Koösund, annars
hade han gått till botten med man och allt. Jaha,
nu är Munter slut — för dåliga bord, för klent och
nätt allting. Nehej, det skall vara ordentliga doningar
som kan tåla påfrestning av va faen som helst, både
fart och sjö!

Men titta så vackert brännvin! Kom ihåg det,
Engström, när han blandar nästa gång, tag regnvatten,
och helst åskregnvatten. Det passar ju till dunder,
det! Och ljusa flaskor, som det är en glädje att titta
igenom, en sån glädje så en riktigt får tårarna i
ögona. Jag är fem och åtti år, men aldrig trodde jag
att jag skulle få vara med och rädda en polisbåt.
Jag blev femti år yngre i en handvändning. Och sker
det en gång till så får käringen köpa in mej i ett
hem för ofödda barn. Johanna! Johanna! Kom ut!
Engström är kommen och sätt nu på kaffe utav
riktiga böner. Släng ut sumpen så samlar sej
daggmasken — det blir bra för ålreven.

Johanna kom ut och hälsade. Hon torkade sig i
ögonen med förklädet.

— Ursäkta jag gråter, Engström, men dä bara
glädjetårar. Ja tänk vad en får uppleva så gammal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free