Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- AGNARNA OCH VETET
- På en skärgårdsbåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PÅ EN SKÄRGÅRDSBÅT.
Det är som om både himmel och hav skulle brinna.
Skärgårdsbåten är full av folk som svettas och trängs
för att söka skuggan, som icke finns. Jag går in i
matsalen för att äta middag. Alla bord äro upptagna
med en och annan stänkplats ledig. Jag vet att
stockholmarna titta illa på en främling, som ber att få slå
sig ned på en ledig plats vid ett bord, men jag vågar
försöket och får ett kyligt »var så god» till svar. Nå,
jag begär inte kärlek och värme i rösten, bara platsen.
Mina bordsgrannar äro tydligen alla bekanta med
varandra och diskutera väder och fiske. En av dem
har segelsällskapets uniform och är mycket fet,
alldeles säkert en välmående borgare, kanske
snickerifabrikör, ty ögonen se ut som kvisthål i det röda
ansiktet. Han äter energiskt och tar ibland fram en
plunta. Han bjuder de andra och dessa bjuda igen,
tala om Bratt och smuggling en stund, medan supen
känns i munnarna, återgå till fisket, drunkningarna,
eldsvådorna och värmeböljan. Alla ha tagit jättegäddor
och demonstera de särskilda fallen, ända tills en
hugger till med en fruktansvärd lögn. — »Nä hörru
Andersson, dä ska va mått på lögner också!»
De bli allt högljuddare och vin kommer in till
efterrätten. Snickerifabrikören bjuder. Man börjar tala om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0232.html
