Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidöppen mun okunnig om den fara, i vilken klockan
svävade.
Vaknade Svenson någon gång av bullret på
väggen, hoppade katten ögonblickligen ned på golvet
dunkelt inseende att han begått en handling, som icke
var husbonden behaglig.
Men en morgon blev katten vid dåligt humör, när
klockan träffade honom på nosen. Han började
betrakta henne som en fiende och slog till den allt
ursinnigare. I fullt raseri klämde han slutligen till så att
hon hoppade av spiken, gjorde en vacker båge i
luften och hamnade på kaminens stenplatta. Där gick
glaset sönder, den vackra boetten fick en ful buckla
och verket stannade.
Vid slamret vaknade Svenson, katten tog ett
jättehopp från huvudgärden och gömde sig bakom
dukarna i tavelhörnet. Svenson ville se efter hur långt
dagen framskridit, men klockan var borta. Svenson
blev vaknare än förut, slängde benen över sängkanten
och stirrade på spiken, där klockan hängt. Han
erinrade sig icke riktigt, hur han tillbragt föregående
afton och började söka i sitt minne. Han sökte även
i väst, byxor och rock, men utan resultat.
Plötsligt upptäckte han klockan och blev hemsk till
mods. Han lade den till örat, men den var stum.
Han försökte dra upp den, men nyckeln gick runt
utan motstånd från någon fjäder.
Svenson klädde på sig och gick till urmakaren.
Denne satte lupen för ögat och undersökte klockan.
Han förklarade att den var absolut irreparabel.
Möjligen skulle någon gammal urmakare i Genève — om
någon sådan från klockans ungdom ännu levde —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
