Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Målare Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Bryt inte åv berättelsen, pråmskeppare! Nej, det
har jag inte, hellre leder jag en gris i koppel! Ånej
— men det där begriper ni nog själva alla tre, som
är gifta karar — men jag har varit gift professoriskt,
och tokig kan jag nog vara än — värst är det i
lövsprickningen, men så tokig har jag inte varit så jag
har dragit i väg till prästen med något fruntimmer.
Men nu är det fråga om gubben Israel i Byholma.
Han spände på sej skridskorna igen vid sjutiden på
kvällen och var jämt i hammaren, när han gav sej på
hemvägen, och hur det var åkte han fel och kom för
full fart in i vassen innanför Käringön och dråsade
ikull och slog skallen i och dånade ocli låg där i
sexton graders köld fastfrusen till klockan nio på
morron. Då hittade di honom. Han gick och dillade
på isen, för han hade vaknat och var väl lite
vimmelkantig och sa att han frös. Men väl var att han hade
rocken igenknäppt, sa han, för annars hade han väl
rentav blivit förkyld, sa han. Men han var van vid
is, för han hade varit med och fört posten över till
Åland i många år.
— Ska vi inte lägga oss nu, Engström? frågade
Västlund och gäspade.
— Är kaffet slut, efter det är så bråttom? stack
Tok-Pelle emellan.
— Är det slut, så sätter nog Vågberg på nytt, om
jag känner honom rätt. Vi har ju fått bara en kask
och Petterson har väl knappt fått värmen i kroppen
än, sade jag.
— Det hörs att Engström känner till skärgårn!
triumferade Pelle. Sätt på kaffe, Vågberg, och håll
dej vaken, Västlund! Det är inte ofta du är i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
