Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Målare Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de fanken i en. Därför är det bäst att inte ha nåra
släktingar. Nå, dödgrävarna lomade tillbaka till graven
och tänkte att nu är han väl död, stackarn. Och inte
ett dugg hörde de förrän de kom ned i graven och
började gräva igen. Då började knackningarna på
nytt, men mycket svagare än förra gången. Och när
dödgrävarna klättrat upp ur graven, gick dom ut på
landsvägen några timmar och promenerade. När de
sen kom tillbaka var det tyst. Inte ett ljud!
Gubbstackarn hade väl tyckt att det inte var lönt att knacka
mera, när ingen brydde sig om’et. Han vände sej väl
på andra sidan och domnade åv. Men nog var det
tokiga människor, som inte grävde fram kistan och såg
efter hur gubben hade det. Aprapå tokiga människor
så är väl fruntimmer de tokigaste. Som för exempel
den gången jag stod och tittade på disponent Kumlins
kutter just när han lag till vid ångbåtsbryggan i
Furusund och han hade fina damer ombord och en
åv dom hade fått tandvärk och måste oppi land och
hade käften omlindad flera varv med en vit silkeschal,
och då fick jag se att vid masten alldeles under
nagelbänken låg det fyra löständer, som satt fast i
en stor guldplåt.
— Kom ombord, Petterson, och tag den här
frökens kappsäck och bär den till hotellet! sa
disponenten.
— Ursäkta först, sa jag och gick bort och tog upp
lösgommen, men det är nån som har tappat den här
mackapären, sa jag. Men tror ni nån enda anmälde
sig och sa att hon rådde om en?
— Det är väl inte disponentens? frågade jag.
— Nej, sa han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
