Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen. - II. Den svenske soldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. II. Den svenske soldaten.
trupperna för att proviantera dem. Men kolonnerna befunno sig
på orter, långt avlägsna från slagfältet. Vägarna rakt bakom
detsamma fingo ej användas, för att kolonnerna, vid ett möjligen
inträffande återtåg, ej skulle vara i vägen för de tillbakagående
trupperna. Fotsdjup, isfrusen snö och en bister kyla (—15°)
försvårade frammarschen på de dåliga småvägarna. Kosta vad
det kosta ville, de stapplande och av köld darrande hästarna
måste dock fram.
Den 16. januari inbröt och för andra gången började
fienden anfallet. Allt berodde på, om infanteriet kunde hålla stånd
mot de allt häftigare påtryckningarna. Då det inbrytande
mörkret insvepte den andra batalj dagen i sin slöja, stodo badensarna
och bayrarna som en ogenomtränglig mur kvar i sina ställningar.
Efter 23 timmars marsch anlände äntligen de första av de så
ivrigt efterlängtade förplägnadskolonnerna. I ögonblicket blevo
fordonen länsade. Längtansfull avvaktades ankomsten av flera.
Fyra kolonner befunno sig ännu i marsch till trupperna på
vägar, som voro betäckta av glanskis. Trängsoldaterna måste
uppbjuda sina yttersta krafter för att skaffa mat och foder till de
av striden utmattade kamraterna och hästarna. Alltjämt drevos
kolonnernas dödströtta hästar framåt, och fordonen måste med
tillhjälp av handräckningsmanskapet stöttas på sidorna för att
kunna hållas på mitten av vägbanan och ej åka ned i dikena.
Draghästar störtade och blevo liggande, alla ridhästar
inspan-nades, men fortfarande ljödo ropen: »framåt, framåt, ty trupperna
lida högsta nöd!»
Den 17. januari på morgonen hördes för tredje gången de
franska anfallssignalerna; för tredje gången måste de
uttröttade tyskarna bjuda fienden spetsen. Vid middagstiden började
likväl fransmännens eld så småningom avtaga, tills den
slutligen fram på eftermiddagen helt och hållet upphörde.
Fransmännen måste draga sig tillbaka. På aftonen anlände tvenne
förplägnadskolonner, vilka med tacksamhet hälsades av de
uttröttade och hungriga soldaterna. Den 18. anlände de två
återstående. Men vilka offer hade ej marschen kostat: 15 procent
av hästarna hade störtat och folket dignade av trötthet.
Likväl måste kolonnerna, efter avlämnandet av livsmedlen, åter-
16~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
