Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen. - XI. Sadling, betsling, selning och anspänning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. XI. Sadling, betsling, selning ocli anspänning.
så att söl jan kommer till vänster; högra förstickeln
trädes genom nosremmens högra ring; vänstra
handen inför bettet i hästens mun, som öppnas av
pekfingret invid mungipan, och vänstra förstickeln
införes i vänstra ringen; kedjorna vridas platta
och försticklarna trädas i läderöglorna. Grimskaftet
upplindas mellan ringarna å förbindelselädret, och
ändan lindas några varv hårt om den först
upplagda delen och fästes.
Bridonggrimman (huvudlaget) spännes så, att
bettet kommer att ligga överst i mungipan, utan
att denna veckas; nosremmen åtspännes ej hårdare,
än att ett finger ledigt kan föras mellan densamma
och näsryggen, så att hästen kan röra underkäken
och tugga på bettet; käkremmen spännes helt löst
och får under inga omständigheter strama.
Med stängbetslet hängande över vänstra armen
ställer karlen sig till vänster om hästens huvud
och lägger med högra handen tyglarna över
hästens hals. Samma hand fattar därefter i
nackstyc-ket och uppfor det till pannluggen, varefter vänster
hand inför stångbettet i hästens mun, som öppnas
av pekfingret i mungipan. Nackstycket lägges över
bridonggrimmans nackstycke, vars knappläder böjes
över och tillknäppes.
Sidstyckenas längd avpassas så, att stångbettet
kommer att vila på hästens laner ungefär i höjd
med kindkedjegropen och icke så högt, att det
drages upp i mungipan eller kan komma att ligga
över bridongbettet, ej heller så lågt, att det berör
betar eller framtänder.
166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
