Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - IV. Farhågorna besannas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAR HÅ G ORNA BESANNAS
39
»Nej, så långt tänkte jag ej då. Nu inser jag, huru
viktigt det varit.»
»Ja visst», fortfor prosten. »Blir det norska trupper,
så ha vi ingenting att frukta. Ej blott vänskapens utan
även blodets band förenar oss med de norske. En svensk
bär ej hand på en norrman, och en norrman ej på en
svensk. Mellan dessa folk är krig omöjligt. Skickas
däremot danskar och tyskar hit, då blir det svår tid för oss.»
»Ja i sanning svår tid», suckade Berghemius. »Vi få
lida under en dubbel fiende. Ty de svenska knektarna
bli oss kanske ej mindre farliga än de danska. Lägerlivet
förråar alltid, och nu ha ju svenska krigsmän blivit vana
att inom Sverges egna gränser fara fram som i
fiendeland. Gud vare oss nådig!»
»Bedrövliga tider stunda, men vi få ej bli rådlösa
för det.»
»Vad är då att göra?»
»Ja, det frågar jag mig själv. Vi få visst lov att
invänta Karls råd.»
»Det är jag överens med dig om», sade
Berghemius. ’ :
Samtalet gick så över på andra ämnen.
Sedan Karl och Magnil återkommit från kyrkan och
man ätit middag, sade Berghemius:
»Kjel Enoksson skulle ha fägnad av att se, huru
jordbruket bedrives vid Revsunds prästgård, ty ända upp till
Undersåker ha revsundsprästerna blivit namnkunniga, ej
blott som predikare utan också som jordbrukare. Under
förmiddagens lopp kunde ju ej Kjel och jag lämna vår
vän Alstadius, och även om vi det kunnat, hade vi ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
