Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - IX. Sveket mot barndomsvännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
dockskåp — han hade ju vid sina besök sett det — men
det viar en klen tröst.
Hon hade sökt förströelse genom att deltaga i
gästabuden i orten. Ack, munterheten där kom henne blott
att så mycket livligare påminna sig, huru glädjelöst
hennes eget liv var.
Hon hade klätt sig själv i siden och sammet — hon
ville se, om det kunde ge någon lisa. O nej, det föreföll
henne som om hon prydde sig för den man, hon
avskydde.
Så hade hon blivit led åt och hatfull mot allting.
»Du mins väl, huru jag plägade mottaga dig, när
du kom och hälsade på?» sade hon.
»Ja, Karin. Jag hade ofta förtvivlan i hjärtat, då jag
vände ut genom din dörr. Jag hade ju icke några krav
på välvilja av dig, men jag förstod icke varför du skulle
vara ovänlig mot mig, då jag intet förbrutit... Stackars
Karin, nu förstår jag dig!»
Han smekte sakta hennes kind, och hon tog hans
stora arbetsvalkiga hand i sina små mjuka fingrar.
Då så — berättade hon vidare — den danske
lejde-brevsdragaren kommit med sitt erbjudande, hade hon
mottagit det ungefär som en livstidsfånge mottager
tillfället af; rymma och på samma gång som ett tillfälle
att hämnas på den, som inspärrat henne. Det kunde icke
gå värre än illa, och för övrigt hade hon just ingenting
att frukta. Hennes man vore ju den ende synlige
handlande personen och den, som stode i ansvar för alt, som
åtgjordes.
Sedan hon fattat sitt beslut att mottaga danskens
erbjudande, hade hon känt sig så underbart fri och lätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
