- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
101

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XI. En underbar räddning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN UNDERBAR RÄDDNING

101

»Jag är tacksam för det förtroende ni skänker mig
och skulle vara mycket glad, om jag kunde vara eder
till någon nytta. För att kunna vara det, vill jag icke
lemna något ospart. Och berätta nu.»

»Jag förrättade i går gudstjänsten i Sundsjö.
Därifrån skulle jag i dag till fots fortsätta till Ragunda.
Emellertid vart jag av åtskilliga orsaker kvarhållen i Sundsjö
till fram på aftonen. Ifall jag stannat över natten
befarar jag, att jag icke häller påföljande dag kommit iväg.
Mitt ärende brådskade och jag beslöt att använda natten
för att nå fram till min bestämmelseort. Jag gick med
raska steg — vädret var behagligt och väglaget var gott
— och ingenting hände mig. Ingen mötte eller körde förbi
mig. Över Stugusundet rodde jag mig själv i en av
nattbåtarna och väckte altså ej färjemannen. Överalt i hela
Stugubyn var det mörkt och tyst. Då jag hunnit ett stycke
öster om byn fick jag höra, att någon kom springande
efter mig. Jag vände mig om och därpå följde några
de underbaraste ögonblick jag upplevat i mitt liv.»

Han berättade, vad den för honom okände
pistol-mannen sagt och gjort.

»Det enda, som var mig bittert», slöt han, »var att
jag icke låtit min fästmö veta i vad ärenden jag var ute.
Hon skulle kanske betrakta det som brist på förtroende.
Jag kände mig eljes förundransvärt lugn, och ju närmare
han kom tjugo under sitt räknande, dess mindre häftigt
slog mitt hjärta. Jag var dock alldeles övertygad om,
att min sista stund var inne och hade befalt min själ
i Guds hand, då räddningen så plötsligt kom. Denna
däremot nästan bedövade mig för en kort stund.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free