- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
105

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XI. En underbar räddning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN UNDERBAR RÄDDNING

105

varmed ni av det myckna, som blivit eder beskärt,
delade med er åt de behövande.»

»Det är hela saken, att han är alldeles för tacksam
för en ringa hjälp, som han en gång fått av mig», inflikade
Hemming Nilsson. »Varför kom du då icke till mig?»

»Jag kom att gå ända till gästgivaregården. Min
nyfikenhet fästes nämligen av ett där stående fordon, vars
make jag aldrig skådat. Bäst jag gick där, kom
gästgivaremor ut och tilltalade mig vänligt. Då hon fick veta,
att jag färdats långt, bjöd hon mig aftonmåltid och att
ligga i sängen uppe vid taket i kammaren bredvid
skänkstugan. Jag tog emot och tackade, föga anande att jag
nu skulle uppleva en så märkvärdig fortsättning på mitt
äventyr i Duved.»

»Fortsättning?» sporde Karl.

»Just det... Bäst jag låg där, kommo tre män in.
Två av dem talade ett egendomligt skorrande språk, som
jag aldrig förr hört. Men det kom för mig, att det måste
vara skånska. Dömen då om min otroliga förundran, när
jag får höra, att den ene af dessa kallas Torjus och att
han tilltalar sin landsman ’nådig herre’. Detta
sammanlagt med vagnen, gav mig anledning att förmoda, att
denne Torjus just var den, vilkens brev jag bar, och att
hans herre var den, som omtalades i brevet. De voro
mycket druckna och talade oredigt, men vad de sade,
gav efterhand visshet åt min förmodan. Av samtalet
förstod jag fullt ut, att det gälde en sammansvärjning, för
vilken den tredje — en bonde, som talade vårt mål med
någon brytning — skulle stå i spetsen. Jag kan icke
säga, om den redan förefans eller om den skulle bringas
till stånd. Bonden, som de kallade Isak, försäkrade att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:21:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free