Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XII. Igensopade spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
»Det går ingen nöd på honom», skrattade Rimpi.
»Han ligger både torrt och rent, och av slaget dog han
icke... En annan sak är: kan det vara lämpligt att de
bovarna få veta, att jag hört vad de sagt? Om så icke
är, måste gästgivaremor förtiga, att jag låg inne i
kammaren.»
»Bra att du nämde det, min gosse», nickade Hemming
Nilsson. »Nu går jag till gästgivaregården och tager med
Per Simonsson hit.»
»Går det an, mitt i natten? Jag menar: kan det icke
röja oss?» sade Karl.
»Ifall någon märker mig eller att Per Simonsson
följer mig, skola de blott tro, att jag fått någon häst
sjuk. Han är nämligen en mycket anlitad djurläkare. Nu
ber jag eder att taga en blund i var sin av dessa sängar
medan jag är borta. Man kan ju vaka nästan huru mycket
som hälst vid edra år, och vakenhet är ju också
nödvändig nu, men en stunds vila är alltid bättre än
ingenting.»
»Jag skulle omöjligt kunna få ihop mina ögon nu»,
sade Karl.
»Jag lika litet», tillade Rimpi.
»Nå, så har väl ynglingen några muntliga hälsningar
att medföra från eder käresta, pastor. Jag skall icke vara
borta mer än nödigt är.»
Mycket förr än Karl tänkt sig, var Hemming Nilsson
tillbaka med Per Simonsson.
Den senares utseende tilltalade Karl högeligen. Det
var längesedan han sett ett ansikte, som så otvetydigt
vitnade om begåvning. Han var också i sin krafts bästa
dagar — ett par och fyratio år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
