Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XV. Jörgen Urne åter framme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖRGEN URNE ÅTER FRAMME
\
141
Nu voro de framme och i god tid. Ej ett ljud störde
stillheten häruppe, om ej någon ripa, som förskrämd flög
upp ur ripgräset.
»Hurra.’» skrek Jörgen Urne, soim först nått upp på
höjden.
»Hurra!» instämde Torjus, ehuru han ej nått upp.
Han förstod emellertid, vad det gälde.
»Är det icke en syn?» utbrast Jörgen Urne
hän-ryckt.
»Jo, det vill jag lova», svarade Torjus, soim nu
hunnit efter.
En fjärdingsväg borta syntes ett ändlöst tåg av ryttare
och fotfolk sträva uppför höjden. Fanor fladdrade, och
vapen och uniformer lyste i solskenet. Så långt borta
soim de voro, föreföllo de som en enda sammanhängande
massa. Intrycket förhöjdes av att ej ett ljud nådde fram
till åskådarna.
Jörgen Urne och Torjus hade vid avsittningen
försett sig med en lång stör, vid vilken de fäst en
med-havd dansk flagga. Denna nedsattes nu på högsta höjden,
och ett litet stenrös upplades omkring stången, så att
den skulle stå säikiert.
Tecknet var på förhand överenskommet, på det att
det ej iskulle välcka någon oro hos hären. Knapt hade
duken fladdrat ut förr än rörelse föranärktes där nere.
Snart ljöd ett tusenstämmigt jubel, varav sorlet nådde
ända fram till de två ås kåda me.
I dessas ögon skred tåget sakta. Men ju närmare
det kom, dess mäktigare blev det. Det var som en drake,
vars huvud och främre kropp var stor och som sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
