- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
150

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVI. De tre hundra fångarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

150

SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T

»En ledsam historia», sade Karl nästan för sig själv.
Det for också för honom, att det var dessa båda, som
skjutit efter honom, då han befann sig på hemväg från
Undersåkers prästgård. Därom hade han ingenting sagt
i hemmet för att ej skrämma upp modern. Hon var
tillräckligt ängslig för hans skull ändå.

»Då hären kom i närheten av Hjärpe skans,
skickades en förtrupp jägare ut emot densamma. Denna
nalkades .mycket försiktigt. Kommen inom skotthåll
avlossade denna förtrupp en salva. Intet svar avhördes. Nu
uppstod livlig rådplägning. Så laddade man, gick
närmare och sköt ånyo. Detta upprepades tredje gången,
men då ändå ej svar avhördes, sprungo skyttarne över
den höga vallen. Det faller av sig själft, att de insett,
att skansen var folktom. De voro borta en stund,
förmodligen för att spränga dörren till förrådshuset, något
som de nog ej förmådde, utan värktyg som de voro, och
det kunde ju också göra detsamma, eftersom där
ingenting fans att taga. Så kommo de tillbaka upp på vallens
krön och avsköto några skott i egendomlig följd —
säkerligen en ’signal, ty nu ryckte hela styrkan fram. Här
slogs nu läger, och vi som höllo utkik trodde länge att
det var meningen att besätta skansen och stanna.»

»Jag är väl dum», avbröt prostinnan, »men mig
förefaller det alldeles oerhört, att den närmast gränsen
varande skansen, som tillika är den svårintagligaste och
bäst iordningstälda, icke är besatt av de våra.»

»Innan Rimpi slutat skall du förstå också detta, mor.»

»Det åts middag», begynte Rimpi igen.

»Köpte de något i bygden?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:21:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free