- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
160

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVII. En rymning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

160

SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T

Ibland under sommaren drager far i huset upp till
fäboden för att se- om korna och getterna, mor för att se
huru det är med osten.

Varje vistelse vid fäboden är sålunda alltid ett
angenämt avbrott i vardagslivets enahanda. Ofta har besöket
en djupare mening. I älla händelser slår det rot i sinnet
under soliga dagar och går i blom under mörka och tunga.

Då befolkningen flydde undan krigarskarorna och
krigsförödelsen upp till fäbodarna, var det en väsentlig tröst
i olyckan, att målet var så älskat av alla.

Men vistelsen vid fäbodarna blev icke, vad man
förestält sig. Man lärde sig förstå, att ett och annat besök
där var något helt annat än att bo där hela sommaren.
Framför alt led man av dådlösheten. Fäbodtösens arbete
blev fördelat på två, tre, fyra kvinnor. Den lediga tiden
blev utfyld med samspråk, och ingen talade om något
annat än kriget. Det var blott att skrämma upp varandra.

En del av männen tog sig för att bryta mark och odla,
sålunda utökande fäbodvallen. Det var ju alltid en
sysselsättning, men det var ej häller mer. Arbetet var ej
förestavat av behov, och dess nytta var åtminstone omtvistad
eller ej till fullo insedd.

Andra av männen slogo dank dag ut och dag in.
I början sökte man fördriva tiden med upptåg och lekar,
men skrattet dog på läpparne, och de muntra orden fingo
en ihålig klang. De begynte då att öva dryckjom, men
bränvinet och ölet smakade äckligt. Ruset gav ingen fröjd,
och efteråt kväljde det dubbelt mot annars.

Icke mindre outhärdligt var livet nere i bygden för
dem, som av nödtvång blivit kvar där.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free