- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
161

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVII. En rymning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN RYMNING

161

Stor var därför glädjen i Revsunds prästgård, då
gästgivare Per Simonsson från Stugun en dag kom dit.

»Jag har intet egentligt ärende», sade han redan vid
hälsningen, »och for hit för att skingra något av dagarnes
gränslösa enformighet.»

»Det är just också vad ni gör, då ni kommer hit»,
förklarade prostinnan. »Då man blir gammal, bruka
dagarne gå så fort, att man knapt hinner blinka förr än
veckan är slut. Men även för mig ha de nu fått
snigelgång... Huru ha ni det i Stugun?»

»Där finnas inga bönder hemma mer än
fjärdingsmannen och jag. Som vårt sällskap tjänstgör ett
tattar-följe och ett hästslaktarpack, som under dessa dagar
kommit, vi veta ej varifrån, och nu slagit sig ner vid
Middagsbärget, där de leva av, vi veta ej vad.»

»Det är ungefär som här», smålog prostinnan. »Jag
vet ej av att någon bonde är hemma mer än Olov
Engel-brektsson i Grimnäs — en man om vilken det berättas,
att han grundat sin stora förmögenhet genom att mörda en
gårdfarihandlande, som legat hos honom. Alla övriga
hemmavarande äro löst folk, varibland jag med bestämdhet
vet, att två äro tjuvar och att fyra undergått kyrkostraff.
Det är trevligt sällskap vi ha!»

»Men de uppföra sig hyggligt och anständigt?»

»Jo, jag tackar! De leva som om varje dag vore
den sista. Jag vill ej tala om, att de fiska och fågla ända
in på husknutarne till och med hos oss. Men vid varje
gård, där rovor sätts, ha de bortstulit dessa och förmodligen
gömt i gropar i skogen för vinterbehov. At sina hästar
ha de skurit havre till grönfoder överalt. Å, ett sådant
elände!»

Saxon: Under fredsbaiiéret. i i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free