- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
185

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIX. Revsunds prästgård brinner!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REVSUNDS PRÄSTGÅRD BRINNER

185

något och som offrat något — och att bakom honom stodo
de, som utgjorde landets must och märg. Det blev därför
tyst, där hans stämma ljöd, vare sig han klandrade
furstens egensinne, herremännens förtryck, knektadömets
krigslystnad, borgarnes vällevnad, eller fogdarnes
hänsynslöshet. Det var folkets stämma, det var prästens stämma
och det var framför alt Guds stämma. Hon ljöd ej i
onödan, men där hon ljöd, där lyssnade man. Ty där
talades den bestraffande sanningen så utan hänsyn, att
även konungen påmindes om att folket hade plikt att
mera lyda Gud än människor.

På få ställen var prästen i högre grad en folkets man,
på få ställen var han i högre grad älskad än i Revsunds
pastorat; och de känslor befolkningen hyste för prosten
Alstadius, hyste den ock för hans son.

Bodsjöborna hade tillfrågats, om de ej önskade avstå
från den prästhelg, som tillkom dem tredje söndagen i
augusti, eftersom de ej kunde få någon nytta av den utan
att färdas de långa vägarne från fäbodarne till kyrkan. Men
överalt hade frågan besvarats nekande, och så hade Karl
farit dit bort.

Det fans ingen, som mindes, att så mycket folk kommit
tillstädes vid någon gudstjänst. Icke ett ögonblick var
det att tänka på att begagna det lilla träkapellet, som
ej kunnat rymma hälften av åhörarne, och predikan hölls
altså ute på kyrkovallen, vilket också den härliga
sommardagen mer än väl tillät.

Karl hade medfört Magnils standar, som han hissat
på en stång bakom sig, där han stod i lä vid kapellets
långvägg. Det bidrog mäktigt att ge sin särskilda prägel åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free