Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIX. Revsunds prästgård brinner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVSUNDS PRÄSTGÅRD BRINNER
187
och bad att få hästen sadlad medan han kastade på sig
kläderna. Så bad han värdfolket, dels att taga hand om
den av ansträngning och förskräckelse halvdöde gossen och
att sända honom till Revsund så fort han förmådde
komma efter, dels att skicka ett ridande bud till
gästgivare Per Simonsson i Stugun, med begäran att han
utan dröjsmål måtte komma till prästgården.
»Prostinnan är hos... Olof Olofsson i Sund»,
stammade gossen, som likt en drucken raglat fram till
förstugu-dörren, då Karl steg till häst.
Långt innan Karl nådde.fram till prästgården kände
han lukten av brandrök, och då han kom närmare fann
han den sorgliga underrättelsen bekräftad. Hans hem var
endast en rykande askhög.
Under den med vansinnig hast gjorda ritten,
därvid standaret var den enda packningen, hade den ena
skrämmande tanken efter den andra jagat genom hans
hjärna. Nu var han lugn. Han hade genomgått denna
hemska värklighets alla stadier i sin föreställning. Nu
skulle han ej låta något sig bekomma — han skulle
endast handla och trösta.
På prästgårdens ruiner kastade han blott en blick.
Han måste innan han tog dessa i betraktande till Olof
Olofssons. Där såg alldeles dött ut. Förstugudörren var
stängd.
Då han nådde inom hörhåll öppnades dock dörren
och i densamma visade sig Gölin med ett av gråt alldeles
uppsvält ansikte.
Karl störtade in i stugan. Där låg prostinnan i
sängen. Flickan hade klätt av henne, men tydligen ej
förmått mera. Den gamla var nämligen ej vid sans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
