- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
194

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIX. Revsunds prästgård brinner!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

194

SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T

sent, att jag skulle komma fram först i skymningen. Det
lyste i prästgården på långt avstånd — lyste i alla
fönster. Då jag kom närmare märkte jag, att gården var
upplyst med facklor, och strax innan jag skulle gå in,
såg jag några män komma bärande med en människa.
Jag skyndade fram, och vad får jag se? De hade
prosten på en bår, och ett vitt kläde var knutet för hans
mun. Jag förstod ej als, vad jag skulle tänka om detta.
Var han sjuk? Men vart skulle de då taga vägen med
honom? Var han död? Och vad då? Jag sprang fram
och sade: ’Hur är det fatt med prosten?’ — ’Jaså det
är ugglor i mossen’, svarade en stämma, och i
detsamma smälde ett skott — bärarne voro fyra och en
gick framför båren. Efteråt smälde flere skott. Intetdera
träffade mig, som tagit till benen med blixtens
hastighet. Nu förstod jag: det var kriget. Jag var så dum,
att jag ej stannade på en god stund. Jag gömde mig
uppe i skogen. Men så ångrade jag att jag sprungit
och smög mig tillbaka. När jag kom tillbaka, brann
prästgården. Ingen människa fans där. De hade tagit
allting och sedan tänt på, förstod jag... Så fick jag
se prostinnan ligga där. Jag trodde genast, att hon var
död. Men snart märkte jag, att hon endast dånat. Nu
kom Gölin till, och resten vet väl pastorn?»

»Ja, tils du lemnade henne.»

»Sedan var det bara, att jag höll på att rida livet
ur både hästen och mig, innan jag kom fram till Bodsjö.
Och där var jag mycket enfaldig. Men så snart jag
ej hade något att göra, som upptog mina tankar, vart
jag så ängslig... Och jag visste ej, hur jag skulle kunna
säga det åt pastorn...»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:21:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free