Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIX. Revsunds prästgård brinner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
»Du har handlat som en hel karl, min gosse, och
jag skall ej glömma den stora tack jag är dig skyldig...
Säg mig, det var ned emot stranden de buro min far?»
»Ja.»
»Såg han blek ut?»
»Det kunde jag ej se i det svaga eldskenet.»
»Icke häller, om han var sårad?»
»Icke häller det.»
»Du tror ej, att han var död?»
»Nej. Men jag fäste mig egentligen endast vid den
vita duken över hans mun... Och så — det är ju nästan
det alra viktigaste — jag måste med förfäran säga, att
det var en sockenbo med...»
»Bland bärarne?» stötte Karl fram otåligt.
»Nej, de voro som sagt fyra, och han gick framför
och liksom visade vägen...»
»Det var?» Karls hjärta stod nästan stilla.
»Olof Engelbrektsson i Qrimnäs... Så nu förstå vi,
att talet om, att han mördat gårdfarihandlaren ej är
osant.»
Karl klappade gossens huvud.
»Tack, min gosse. Var ej långt borta. Jag kan
behöva dig när som hälst.»
Karl tog sig för pannan. Nu gälde det att handla.
Men vad skulle han uträtta? Han hade ingen annan
hjälp än denne gosse, Qölin och kyrkovärdens. Och vad
skulle han göra? Om åtminstone modern vaknat, så
att hon fått lägga till, vad som brast i Qölins och Gulliks
skildringar, för att han skulle rätt förstå, vad som hänt.
Men hon sov tungt den dvallika sömn, som räddade
hennes liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
