Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XX. Bondehövdingen i prästrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
»Jo, det skall jag tänka på när oron och sorgen
blir för stor, gossen min. Det var så mycket tröst, så
mycken trygghet i den blicken ...»
»Far är en hjälte.»
»Ja, långt mer än de, som bära svärd... Så började
de rycka upp skåpen och plocka fram husgerådssaker.
I detsamma reste jag på mig. Du vet, huru rädd jag
alltid varit om vårt. Jag tänkte egentligen ej på, att
de stulo det. Jag tyckte blott det vara förfärligt att
se våra vackra saker så ovåligt behandlade. Då tog
en av karlarne fram en stor kniv, visade den med ett
förfärligt grin och sade: ’Vid första rörelse ni gör, har
ni den här i bröstet’. Om jag också velat, hade jag
ej kunnat röra mig efter detta, så förlamad av rädsla
blev jag — mer för att få se blod än av fruktan för
livet... Så buro de bort alt av värde.»
»Du såg ej vart?»
»Nej, men så långt kunde det ej vara, ty samma
personer kommo altjämt igen.»
»Hur många voro de?»
»Jag tror ej, att de voro så många — kanske ej
mer än ett tiotal... När plundringen var färdig,
be-gynte de bära in hö och halm. Jag förstod, att det
var meningen att dölja stölden med mordbrand och jag
frågade mig med fasa, om det var deras avsikt att bränna
oss båda gamle inne... Plötsligt hördes en utdragen
vissling. »Överrumplade!» skrek en av dem till och satte
eld på höet. I detsamma förlorade jag medvetandet och
mins ingenting till mig förr än nu.»
Karl förstod, att de, sedan de antänt huset, tagit
även modern för att föra bort henne. Då de upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
