Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXI. I egen snara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EGEN SNARA
205
Olov Engelbrektsson är honom också väl bekant — har
erbjudit sig att vara anförare för den avdelning, som
går dit. Det är väl bäst, att ni dela er i två hälfter och
göra det medels lottning? Gillas det?»
Ingen hade något däremot, och så värkstäldes
lott-ningen.
»Grimnäsmännen fara härifrån så fort det börjar
att bli skumt», fortfor Karl. »Detta har flere fördelar.
De hinna fram innan det blir mörkt. Och skulle här
några spejare finnas, få dessa tro, att det är
allesamman, som begivit sig av. Det ser ju även så naturligt
ut, att skymningen inväntats. Vi, som stanna här,
behöva ej gå ut förr än det blivit mörkt. Jag känner
ju till varje sten, varje tuva här. Allas vår gemensamma
signal är denna efterhärmning av nattvakan».
Med en vissling återgav han denna fågels lock.
»Vi begagna den, då samling skall ske, då någon
behöver hjälp, och så vidare. Ju häftigare signalen är,
dess mera är skyndsamhet av nöden... Skulle någon
av fienden bli fångad, sättes han genast ur stånd att
varsko kamrater, som itiilläventyrs äro i närheten, och
bakbindas hans händer... Jag går nu hem till min mor,
som i morgon skall flyttas till Bodsjö. Eder,
grimnäs-män, får jag ej se mera i dag och eder önskar jag lycka
och välgång. Ni övriga vänta mig här».
Deras väntan var förgäves den natten. Detta
bekymrade Karl blott helt föga. Han hade knapt väntat,
att skattegömmarne — om det funnes några sådana —
skulle komma åter så snart som första natten. Därpå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
