Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXI. I egen snara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
tar. Det vilja vi ej, ty det skulle blott vara till skada.
Vad ni behöver för min fars upptäckande och
räddning får ni af honom. Jag skall förse er med ett brev
till honom. När kan och vill ni fara?»
»Så fort brevet blir färdigt»1.
Karl satte sig att skriva, och snart hade Per
Simonsson sprängt bort på hästryggen.
I tre nätter hade Karls män förgäves väntat
plundrar-nes återkomst. En och annan hade fullständigt
övergivit hoppet att få se dem och kände sig missmodig
vid uttåget fjärde natten.
Karls män lågo dels utmed stranden, så att de kunde
hålla spaning ut över sjön, dels vid sidan av en
trä-desåker, som ansågs lämpligen kunna ha tjänstgjort som
gömma för tjuvgodset.
Vid midnattstid hörde Karl, som låg i närheten af
stranden, smygande steg i skogen. Snart visade sig två
skepnader. Det anade honom genast, att de voro ett
par spejare, som kommit att se sig för, och han var
blott rädd, att någon av hans män skulle märka dem
och göra alarm. Efter att ha sett och lyssnat omkring
sig en stund invid båtstaden, försvunno de lika tyst som
de kommit.
Det var givet, att de andre ej voro långt borta,
och nu gälde det att handla raskt.
Karl samlade sina män i närheten av båtstaden,
men skyddade av buskar, träd och stenar, ifall
mordbrän-narne skulle tända facklor. Varje man blev strängt
tillsagd att icke undfalla sig ett ljud och att ej företaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
