Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXI. I egen snara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EGEN SNARA
211
Karls båt förföljde den ena av mordbrännarnes,
under det att den andra eftersattes av hans övriga män.
Tvänne rop av fasa blandade sig, i det Karls båt
upphann de flyende, som den satt efter.
»Den skottfrie från Stugun!» väste Torjus.
»Sonen!» rosslade Olof Engelbrektsson och sjönk
saimman.
Snart lågo de båda bakbundna i Karls båt. Deras
kamrater i andra båten hade lika fort rönt samma öde.
Deras båtar omhändertogs af Karls folk.
»Fångna!» ropade Karl in mot land.
»Fångna!» svarades det därifrån.
Snart stötte de mot stranden.
»Hvarje fånge bevakas af två man», befalde Karl.
»Om någon av dem skulle göra försök att säga något
till den andre, så bindes ett kläde för hans mun. Vi
gå upp emot Olof Olofssons».
Tyst gick detta tåg framåt i natten. Karl närmade
sig därunder de fyra, som infångat förposterna,
spörjande huru de gått tillväga.
»De märkte ingenting förr än vi voro över dem.
Innan de hunno hämta sig från förvåningen eller
förskräckelsen hade vi bakbundit dem och sagt, att den
förste, som lät undfalla sig minsta ljud, var dödens.
Så enkelt gick det till.»
»Bra gjort!» nickade Karl och skyndade åter i
spetsen för skaran.
Då de kommit in på Olof Olofssons gård sade Karl:
»Fångarne måste sättas så långt från varandra, att
de ej kunna talas vid. En mar får vakta varje fånge
och ansvara för honom. Denna vakttjänstgöring får för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
