Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXII. Två bragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ BRAGDER
217
danskarnes eget intresse att behandla honom väl. Det
säger sig själft, att han lider vid tanken på mor och
det brända hemmet, men hans själ har också starka
skuldror... Så fort ske kunde sände jag rätter man till
hans undsättning ...»
»Per Simonsson?»
»Ja. Och han vänder sig till guvernören».
»Då äro både förslagenhet och makt på benen och
all åtgärd från vår sida onödig», sade Olof Olofsson
och stirrade framför sig med hopplös min.
»Ja, jag ser intet annat att göra än att bärga kornet
och för resten avvakta händelsernas gång...»
»Det går icke att få dem att tänka på kornet nu.
Det skulle sprida dem alldeles för mycket».
»Men det blir ju hungersnöd i landet, om säden
ej tages till vara».
»Nog lär det bli ett hårt år... På andra ställen
ha de ej kunnat bärga, om de velat aldrig så gärna —
där de haft danskarne in på sig. Men alt sådant hör ihop
med ofred. Nu ber jag er emellertid att gå ut till dem
och lugna dem efter bästa förmåga».
Just som Karl skulle träda ut, hördes bland
folkmassan höga rop, och alla skyndade ner till stranden.
»Far räddad!» klang det till inom honom, och han
skyndade efter.
Ute på sjön syntes tavnäsbornas stora kyrkbåt, som
Karl igenkände på långt avstånd. Det kunde altså ej
vara fadern utan måste vara en samling sundsjömän,
som upp till sina bodar fått budskap om de senare
dagarnes händelser och nu ville ner och förvissa sig
om dem. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
