Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXII. Två bragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ BRAGDER
223
Då de kommit med prosten till Olof Olofssons,
stannade Karl i dörröppningen och sade med stark stämma:
»Jag tänker, att min far främst tränger till vila.
Då han erhållit sådan och det sports vilka tidningar han
medför, kunna vi behöva varandras hjälp. Jag ber er
för den skull att icke vara långt borta.»
De svängde , sina huvudbonader under tydligt
uttryck av belåtenhet och avlägsnade sig stilla.
»Det är misstag, min gosse, att jag är i behov av
vila. Ser du ej, huru kry jag ser ut?»
»Jo* jag tycker, att du är riktigt föryngrad.»
»Så är det också... Jag har sett otaliga bli friska
vid Pilgrimstads källa. Själv har jag aldrig tänkt på att
gå dit — jag trodde, att det var den ohjälpliga
ålderdomsvagheten, som satt i mina ben. Den kropps- och
själsskakning, jag genomgått, har fört blod till dem igen.
Se, jag kan stå på dem!»
Den gamle reste sig upp, hållande i stolen och stod
sedan utan annat stöd.
»Så underligt det går till! Jag har mist det, som
kunde fås för pänningar, och fått det, som ej kunde
fås för pänningar.»
»Det räcker nog ej så länge — det är spänningen
för tillfället», tänkte Per Simonsson.
»Nå, berätta nu, vad som hänt dig, från början
och till slut.»
»Då de kastade mig på båren och buro mig ner till
sjön, såg jag Gullik. Av den ofantliga brådskan, som
sedan följde, förstod jag, att plundrarne blivit
överraskade, och jag tänkte, att det möjligen fans av vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
